Tengfeldts Hörna är en exklusiv chambre séparée med plats för 14 sittande gäster vid ett stort långbord. Här sitter ni i en separat del av restaurangen, avskild med glasdörrar. Rummet ligger i direkt anslutning till vårt vinrum, där vi lagerhåller närmare 500 etiketter. Tengfeldts Hörna har golv-till-tak-fönster med en fantastisk utsikt över Västervik och Gamlebyviken, där solen lyser in från eftermiddag till solnedgång och skapar en unik atmosfär. Om ni vill äta middag får ni möjlighet att välja meny tillsammans med vår köks- eller restaurangansvarig, och under hela sittningen är egen servicepersonal och sommelier tillgängliga för att ge er en oförglömlig upplevelse.
Tengfeldts hörna är en perfekt konferenslokal för mindre sällskap, med plats för upp till 14 personer vid ett vackert långbord. Här anpassar vi upplägg och aktiviteter efter era önskemål för att skapa en minnesvärd och inspirerande upplevelse. Lokalen ligger i en separat del av restaurangen, avskild med glasdörrar. Tengfeldts hörna har golv-till-tak-fönster med utsikt över Västervik och Gamlebyviken, där solen skiner in från eftermiddag till solnedgång. För- och eftermiddagskaffe serveras i eller i anslutning till lokalen, och lunchen serveras i vår restaurang med havsutsikt.
Emil Welam
Tel: 0726 99 69 40
Mail: emil@slottsholmen.com
Noel Johansson
Tel: 0726 99 69 38
Mail: Noel@slottsholmen.com
“Jag jobbade som springgrabb på Stadt och Slottsholmen en sommar på 50-talet. Tengfeldt, ägaren och direktören, brukade beställa mat upp till sin våning, som låg i hotellet. Restaurangköket flyttade om somrarna från Stadt till Slottsholmen och det var springgrabbens uppgift att hämta direktörns pyttipanna därifrån. Han beställde säkert annat också, men jag minns bara den evinnerliga pyttipannan. Ett berg av pyttipanna omgivet av en ring av stekta ägg på en enorm silverbricka. Direktör Tengfeldt lämnade brickan utanför dörren när han ätit klart. Det var för det mesta massor av pyttipanna kvar och vem skulle kunna klandra en ständigt hungrig 13-åring om han inte kunde motstå frestelsen. Med flackande blickar längs korridoren glufsade jag i mig resterna och aldrig glömmer jag den pyttipannan.”
– Björn Ulvaeus